Jag har en stor samling med natursaker som jag använder både när jag skriver och när jag ritar. I varje fynd
finns minst en berättelse. Kanske handlar det om vad som hänt, eller om
vem jag fått fyndet av, eller om det var något speciellt den där gången
när jag fick det. Det kan också vara lite fakta som är förknippat med
just det här föremålet.
Min samling är ett slags anteckningsbok. Jo för det är ju så här att om
man vill komma ihåg något så kan man skriva upp det. Och om man inte kan
skriva så kan man kanske rita. Men om man tycker att det är svårt att
rita eller om man inte har något papper, då kan man ta en liten
minnessak istället och ladda det med det där man ville komma ihåg. Det
här sättet att anteckna är väldigt bra för man behöver ingenting
särskilt. Det räcker med en hand eller en ficka att ta fynden i.
Inför besöket packar jag saker att berätta runt i fina askar. Sen packar
jag upp bara just det jag pratar om, en sak i taget. Det har visat sig
att ritualerna runt uppackandet är bra för att samla koncentrationen,
både min och ungarnas. Ibland har vi så mycket att prata om att vi
bara hinner med två-tre fynd. Andra gånger hinner jag visa allt jag har
med mig. Det vill inte säga lite det...
Om besöket omfattar flera lektioner kan vi sedan gå ut och se om vi
hittar något spännande? Eller så kanske barnen har fått förbereda sig
genom att ta något med sig hemifrån? Eller så får de låna mina saker och
hitta egna berättelser i dem?
För att det ska bli berättelser behövs minst två saker, nämligen någon som berättar och någon lyssnar.
Sen tycker jag att vacker inramning är bra också, då förstår man att det är allvar. Själv använder jag nästan alltid guld!
När det gäller förskola och anpassad skola
är det särskilt viktigt att stämma av med pedagogerna innan, så att jag
vet vad gruppen väntar sig och klarar av. Jag använder alltid bilder
och naturmaterial för att förtydliga det vi pratar om. Medan vanliga
grundskolans elever inte får röra mina naturföremål väljer jag i
förskola/anpassad skola att ta med oömma saker som tål att man tittar
med händerna. Lektionen följer till stor del den input jag får från
eleverna och jag upplever att det har varit lätt att anpassa just
därför. Att i detalj berätta innan vad vi kommer att göra är knepigt men
det finns en tydlig grundstomme och den delar jag naturligtvis med mig
av när det behövs.
I somliga klasser kan upprepade besök vara bra, liksom längre eller kortare lektioner. Detta går att lösa.
Du som vill boka ett besök gör det via Författarförmedlingen. Självklart är du välkommen att ställa frågor direkt till MIG.
Jag arvoderar enligt Författarcentrums rekomendationer.
I Västra Götalands Län kan bokare söka arrangörsstöd som täcker en del av kostnaderna. Väldigt bra tycker jag!
